Drömmer om att få gifta sig med en man

Jag är en tjej på drygt 40 år, som har känt mig som tjej sen jag var i 3-årsåldern. Det började med att jag undrade varför min kropp inte var identisk med min storasysters. Jag frågade mina föräldrar varför jag hade blivit förvandlad till en pojke. Jag pekade på det ärrliknande man har i mitten av pungen. Det skulle ha blivit mina blygdläppar om kroppen inte hade haft fel kromosomuppsättning.

Jag ville ha en Barbiedaocka. Efter mycket gråt och gnäll lyckades jag få en Kendocka (suck!). Det var en tjejdocka jag ville ha, men tack vare Ken fick jag i alla fall leka med många andra tjejer och kunde då byta/låna varandras dockor.

Jag hade några tjejkompisar som accepterade mig som jag var, men jag blev ändå tvungen att börja ett teaterliknande liv. Kraven var hårda:

– Du är pojke, inte tjej, skrek pappa många gånger. Jag fick ofta stryk för att jag klädde mig i syrrans tjejkläder.

 

Livet efter skolan

Jag flyttade hemifrån strax innan jag fyllde 19. Jag kastade nästan alla killkläder och försökte leva som tjej på heltid. Jag sökte in på utredning för könsbyte, som på den tiden var väldigt dåliga.

På första mötet sa de Din känsla att vara tjej, den går nog över. Jag svarade, att det har ju inte gått över på 19 år! På det andra besöket föreslog de: Du kan få lyckopiller, det kanske hjälper. Efter den tredje träffen antogs jag till utredning, där jag blev hemskt dåligt behandlad.

Jag stod ut i c:a 20 månader. Samtidigt var hela släkten och många vänner samt andra människor elaka emot mig. Jag utsattes för trakasserier, hot och stölder samt inbrott i min stuga. Jag tyckte att den tidens operationsresultaten var dåliga så jag hoppade av utredningen.

Jag har gjort ett flertal självmordsförsök. En del gånger har det lett till uppvaknade på sjukhus. Under utredningstiden träffade jag en någorlunda förstående tjej, som jag sen blev ihop med, och har en 16-årig dotter med. Jag och mamman var ihop i 13 år men med åren hade jag blivit svårt alkoholiserad av att leva som deltidstjej. Jag slutade med droger, alkohol och cigg först flera år senare…

 

Den nya utredningen

Jag har börjat på en ny utredning. Den här gången har jag tagit hormoner i c:a 2 år (totalt över 4,5 år). Jag fick transsexualism som diagnos efter drygt 14 månader. För ett år sen fick jag även lägga till två tjejnamn. Den här utredningen har varit mycket bra för mig, men det är jobbigt att jag alltid ska vara utlämnad i nån annans händer.

 

Hur jag lever idag

Jag jobbar och är inskriven som kvinna. Jag är äntligen (nästan) fri. Jag försöker få komma till Rättsliga rådet så fort det är möjligt för att äntligen bli godkänd för operation.

Jag har alltid drömt om att få gifta mig, men endast som kvinna och då med en man! Jag hoppas jag hittar honom snart. Man får inte ge upp! Kämpa, och sen blir man fri och får leva i sitt rätta jag!