Kvinna efter 58 års teater

Jag är en kvinna på 60 år, som har levt i en manskropp fram till 23 november 2006. Jag har varit gift i nästan 40 år och har två vuxna söner. Tidigare levde jag som vilken svenssonfamilj som helst med villa, bil och husvagn.

Jag orkade mer eller mindre spela teater som man, i nästan 58 år. Under den tiden hade jag många jobbiga perioder. På 70-talet var det så svårt att jag kände att jag inte skulle orka fortsätta längre. Då fick jag fullständigt klart för mig vad det var för fel på mig. Den insikten kom efter att ha hört en person som berättade på radion om att hon genomgått en korrigering av kroppen. När jag hörde henne berätta om sitt liv, var det som hon berättade om mig.

 

Tidig kontakt

Jag tog kontakt med henne och den då nystartade föreningen Benjamin. Av olika anledningar så blev de kontakterna inte bra. Jag bet därför ihop och kämpade vidare som man.

Jag tror att om den kontakten hade varit positiv, så hade jag genomgått min korrigering redan på den tiden. Vilket troligen hade varit bättre för hela min familj. Sen gick åren, med detta malande inom mig hela tiden. Av olika privata skäl som jag inte beskriver här, så kämpade jag på. Kampen fortsatte fram till för några år sedan, då kom allt över mig. Mitt liv höll då på att få sitt slut. Valet var då enkelt, tog kontakt med vården och kom under utredning för könsbyte.

 

Utredningen

Min utredning har varit ganska bra mot vad många andra erfarit. Det har tagit mig drygt två år fram till operation. Tyvärr så måste man vara stark och envis för att komma igenom på så här kort tid.

 

Öppenhet

Jag har gått ut öppet där jag bor och har också framträtt i media. Jag är kommunal- och landstingspolitiker samt ordförande i socialnämnden och tekniska nämnden. Mitt mottagande i samhället har varit väldigt bra, bortsett från ett tillfälle.

 

Hur jag lever idag

Tidigare så jobbade jag inom verkstadsindustri och var engagerad som fritidspolitiker. Efter besvär med kärlkramp så fick jag börja arbeta halvtid. För två år sedan fick jag möjligheten till avtalspension på den andra halvan, vilket jag accepterade. Bor numera ensam med min hund.