Om behandling vid transsexualism

Behandlingsgången

På de flesta universitetsorter i Sverige finns det expertutbildade psykiatrer, som har till uppgift att utreda fall av transsexualism. Vänd dig till: Utredningsteam

Där inleds en utredning som består av samtal med psykiatriker, psykolog och kurator för att ta reda på om den sökande har några sociala eller mentala problem utöver transsexualismen. Dessutom ska utredningen visa om man har förutsättningar att klara ett liv i den nya könsrollen, och om det skulle innebära någon väsentlig förbättring av ens liv. Om förutsättningar finns, får man börja ta det ”motsatta” könets hormoner.

Den psykologiska utredningen försöker fastställa om någon somatisk (kroppslig) eller mental (psykisk) störning föreligger som på annat sätt kan förklara personens begäran att få genomgå behandlingen. Det är viktigt att denna begäran kommer ur ett genuint, inneboende behov, inte en könsidentitetsförvirring som kan botas med terapi. En EEG-undersökning (av hjärnans elektriska aktivitet) utförs i de flesta fall och ibland även en CBF-undersökning (för att kontrollera hur blodet fördelar sig i hjärnan) och en MRT-undersökning (skikt-”röntgen”) av hjärnan. Ett batteri av psykologtester försöker lägga en personlighetsprofil av den sökande, i syfte att utesluta att personen bär på någon djupt liggande personlighetsstörning.

Den psykiatriska bedömningen ska fastställa

  • Diagnos: är kriterierna för transsexualism uppfyllda?
  • Graden av psykisk och social stabilitet.
  • Förutsättningarna både i den fysiska och psykiska framtoningen för övergång i ”motsatt” könsroll.
  • Grad av insikt om vad ett könsbyte innebär i olika avseenden.

Efter genomgången medicinsk behandling kan den transsexuelle anhålla om s.k. könsbyte hos socialstyrelsen, dvs få sitt namn och personnummer ändrat, och slutligen få sina könsorgan korrigerade så att de stämmer överens med personens faktiska könstillhörighet. Då detta steg är taget har personen både i fysiologisk och juridisk mening fått en ny könstillhörighet.

Att genomgå utredningens alla steg kostar en slant, eftersom patienten måste skaffa nytt id-kort, pass osv. För patienter med begränsade resurser kan det därför bli aktuellt att söka pengar från fonder. Hör med ditt utredningsteam om möjligheter till detta.

 

Hur vet man att ett könsbyte är rätt?

Känslan och insikten om att man är född i fel kön är inget man vet kristallklart från den dag man föddes. Det är något som växer fram och till sist blir olidligt att leva med. Många transsexuella har minnen från barndomen då de upplevde sig vara motsatt sitt biologiska kön. Vissa barn hävdar det så starkt att en psykologkontakt måste sättas in redan i barndomen (även om könsbyte först kan göras efter 18 års ålder).
När man når puberteten börjar det bli allt mer olidligt för de flesta. En del börjar redan nu känna att de är födda i fel kön medan andra går in självförnekelse. Oavsett när i livet man seriöst börjar fundera på att byta kön, så bör man tänka igenom det ordentligt, flera gånger.

 

Om man tvekar

Generellt kan man säga att man inte ska byta kön om man tvekar, men man ska inte tveka så mycket att man inte vågar ta några steg på vägen. Det första man ska göra är att ta kontakt med psykiatrin, eftersom remiss till utredningsteamet kan dra ut på tiden, och psykiatrikern skriver inte remiss till endokrinolog för att påbörja hormonbehandling förrän utredningen är klar. När man är så säker som man kan vara bör man gå vidare med att klä sig som det motsatta könet, och teamet remitterar så småningom till endokrinolog för att starta hormonbehandling osv. Om allt annat känns rätt och det enda som fattas är själva operationerna så får man fatta det slutgiltiga beslutet att fullborda könsbytet. Ingen kan råda dig detta utan du måste själv fatta beslutet.
Om man testar sig fram och upptäcker att man inte vill byta så kan man alltid ångra sig, men har man väl opererat sig är det för sent att ångra sig!

 

Att komma ut till vänner, arbetskamrater och släktingar

När vi pratar om att komma ut, menar vi att komma ut inför bytet, inte att komma ut och leva öppet. När du börjar leva i din rätta könsroll så kan du inte dölja det för din familj, släkt, vänner eller arbetskamrater. Somliga väljer att komma ut helt och visa upp sig som sitt nya jag rakt upp och ner. Den metoden kan vara bra för den är rakt på sak, nackdelen är att folk kan bli chockade. En alternativ väg är att glida över till det andra könet och tidigt börja prata om det, att börja prata om det redan på den nivån att man funderar på det. Nackdelen med det andra alternativet är att man kanske blir motarbetad innan man ens hunnit känna efter.

 

Olika reaktioner

Det är väldigt olika hur transsexuella bemöts av släkt och vänner när de berättar att de ska byta kön. Vissa tar det bra, andra reagerar negativt. Innan man kommit ut är man ofta rädd för att reaktionen ska bli negativ. Vanligast är nog att släkt och vänner accepterar en numera. En bra tumregel om man är osäker är att fundera över vilken relation man har till människor. Om de tycker om en, kommer de troligen fortsätta med det. Ett undantag kan vara en partner eller barn som kan känna sig lurade.

 

Eftervård

Det finns ingen på förhand uppgjord praxis för eftervården av f.d. transsexuella i Sverige men mycket tyder på att man med vissa hjälpinsatser kan underlätta det fortsatta livet för en opererad, f.d. transsexuell. Inte minst är det viktigt med kurativt stöd under de första tolv månaderna efter operationen då ibland en period av djup osäkerhet eller depression infinner sig. Den f.d. transsexuella har fram till denna punkt kämpat sig igenom en svår tid med psykiatrisk utredning och medicinsk behandling, ofta med starka negativa signaler från den närmaste omgivningen; vänner, familj, arbetskamrater, grannar m.fl. Efter operationen, är allt klart – åtminstone på papperet. Hos den f d transsexuelle innebär detta att han eller hon tillåter sig släppa på den hårda psykiska och emotionella kontrollen om sig själv eftersom den inte längre behövs – och i värsta fall finns det åtskilliga, tillbakapressade och obearbetade känslor som nu kommer farande upp till ytan: upplagrad osäkerhet, ångest och rädsla. Det kan mycket väl vara så att den f.d. transsexuelle nu befinner sig i ett sämre psykologiskt och emotionellt skick än när behandlingen startade. Detta kan i vissa fall leda till en svår och djup depression, som personen snabbt behöver få hjälp med för att inte fastna i detta tillstånd.